Mitt i FRA-debattens svallvågor känner jag en saknad efter den knivskarpa samhällskritik som Tage Danielsson m.fl. kunde leverera i form av små utsökta humoristiska nålstick mot överheten.
Särskilt detta alster känns alltjämt synnerligen aktuellt...
Datorerna tänker ju fort, rätt och bra och ger våra hjärnor all hjälp de vill ha.
Men plötsligt, på något förunderligt vis, blir datorn i stället en jättepolis.
Dess hjärna har blivit identisk med statens, dess tankar fientliga som byråkratens.
Den hatar tillbaks om du hatar den. Den tyr sig till husse som matar den.
Datorerna är byråkraternas hundar som snokar, bevakar och aldrig blundar.
Så trots att datorerna tänker så rätt så tänker de fel, på nåt underligt sätt.
De matas som hundar av hundarnas herrar med herrarnas fel, som de blixtsnabbt förvärrar.
De tänker som herrar, kristallklart och kallt. Sån herre, sån hund. Och det värsta av allt:
Hur storvulna planer de än mäktar välva ifrågasätter de aldrig sig själva.
Nägra ord som manar till eftertanke!
