Jag röstar emot FRA och IPRED m.m.

Jag vill härmed annonsera min riksdagskandidatur och eftersom det är så många turer kring bl.a. IPRED i debatten så vill jag redan nu klargöra för såväl potentiella väljare och partivänner som ev. kommande riksdagskollegor och regeringsföreträdare hur jag kommer att agera i några för mig centrala frågor:

- Oavsett parlamentariskt läge eller vem som väcker frågan kommer jag att rösta för att riva upp nu gällande lagstiftning kring FRA och IPRED samt att offentliggöra dokumenten kring ACTA.

- Jag kommer att aktivt arbeta mot införandet av Datalagringsdirektivet (eller om det redan är infört när jag tillträder arbeta för att riva upp detta).

- Jag kommer att motionera om att införa ett tydligt regelverk som uttryckligen förbjuder FRA eller annan motsvarande myndighet eller enhet att avlyssna enskilda personer såvida det inte finns en tydlig brottsmisstanke samt att beslut om avlyssning alltid ska fattas av en från myndigheten/enheten fristående domstol.

Utöver detta kommer jag att driva frågan om att inrätta en svensk författningsdomstol för att på detta sätt stärka skyddet för den personliga integriteten och våra grundläggande mänskliga rättigheter. Mitt riksdagsarbete och mina ställningstaganden kommer i övrigt att vägledas av detta Öppenhetsmanifest.

Min inställning är att massövervakning är ideologiskt felaktigt och riskerar att leda oss in på ett sluttande plan när det gäller vilka inskränkningar i enskilda individers rättigheter som kan anses acceptabla i en modern liberal demokrati.

Som skattebetalare är jag även tveksam till om massövervakning är ekonomiskt förvarbart eller om man kan uppnå bättre eller lika bra resultat med andra åtgärder. Jag är överhuvudtaget tveksam till att massövervakning fungerar för att motverka brottslighet och terrorism.

Frågan måste därför ställas om det inte är ett slöseri med skattemedel att satsa på massövervakning som metod. Vissa övervakningskostnader läggs även över på företagen (se bl.a. datalagringsdirektivet) och genererar dyrare tjänster. På detta sätt är vi alla med och bekostar övervakningen av oss själva såväl genom skattsedeln som via de tjänster och produkter vi köper.

Jag kandiderar till riksdagen och till stadsfullmäktige för Centerpartiet i Stockholms stad och har även en FB-grupp för detta.

Vad jag gör och har gjort på det lokala planet som ansvarig för stadsmiljöfrågor i Kungsholmens stadsdelsnämnd framgår av Kungsholmscenterns blogg.

Vad gäller min riksdagskandidatur så bygger den i huvudsak på mitt engagemang i integritets och rättssäkerhetsfrågor ( är man jurist så är man även om detta i sig inte är någon garanti för att man värnar rättsäkerhet och personlig integritet...eller ens kan argumentera begripligt )

Jag arbetar idag som opolitisk tjänsteman och jurist på Regelrådet som är en del av kommittéväsendet inom Regeringskansliet. Jag har tidigare arbetat med såväl näringslivsfrågor som migrations- och asylfrågor och är vid sidan av mitt engagemang som fritidspolitiker även engagerad inom Svenska Röda Korset där jag bl.a. varit ordförande för Röda Korsets flyktingscenterkrets.

Jag kommer med all sannolikhet inte att få en plats i försvarsutskottet men tror att min kompetens och erfarenhet skulle komma väl till pass i närings- eller justitieutskottet och jag är även engagerad i miljöfrågor och integrationsfrågor där jag ser företagandets möjligheter och ett bejakande av den enskilda individens egen drivkraft och engagemang som helt avgörande för en framgångsrik politik på såväl miljö- som integrationsområdet.

I företagarfrågorna är jag i huvudsak enig med min partiledning och det verkar som om det finns en ljusning även rörande synen på fildelning

Vi får väl se hur det går med detta och med mig i riksdagsgruppen så kommer det i varje fall att finnas en röst som vågar stå upp för integritetsfrågorna, även om jag hoppas på fler...

FRA 2.0 i försvarsutskottet

Läser på DN och Mark Klambergs blogg om diskussionen kring FRA-lagens överensstämmelse med Europakonventionen. Detta var något som Centeruppropet förde fram till vår partiledning redan på ett tidigt skede, vi får se om man tagit till sig av detta och nu sätter hårt mot hårt i försvarsutskottet. De tidigare turerna i denna fråga finns redovisade på Wikipedia.

I avsaknad av en egen nationell författningsdomstol så får vi lita till att frågan kommer att prövas i Europadomstolen.

Fler bloggar om detta (via Mark): Anders Widén, HAX1, HAX2, Minimaliteter, Opassande, Mathias Sundin

UPPDATERING: Lake intervjuas i Aftonbladet och ger tillsammans med ytterligare ett antal alliansväljare följande råd: - Tänk om i frågor om nät och integritet, annars lämnar vi er.

Anförande vid Freedom Not Fear

Romanen Kallocain av Karin Boye gavs ut 1940 och baserades till stor del på hennes resor i Sovjetunionen och Tyskland.

Karin Boye beskriver i denna roman ett land, kallat Världsstaten, där man med teknikens hjälp kan hålla alla medborgare under ständig övervakning.

Jag säger inte att detta håller på att hända men jag säger inte heller att det är omöjligt.

Igår rapporterades på morgonekot om att den statliga Socialtjänstdatautredningen vill göra det möjligt att samköra register och söka information om enskilda människors politiska åsikter och etniska ursprung.

Jag tar detta en gång till.

En svensk statlig utredning vill göra det möjligt att söka information om enskilda människors politiska åsikter och etniska ursprung.

Tänk efter och leta efter en historisk referens och du landar som Boye i 1940-talets Sovjet, eller annan totalitär regim där statens intressen är helt överordnad den enskilde individens rättigheter.
_

Jag heter Oscar Fredriksson och representerar Centeruppropet.

Centeruppropet är en nationell gräsrotsrörelse bestående av Centerpartister som kräver ett stopp för ytterligare kränkningar av den personliga integriteten.

Vi anser att det är dags att riva upp och ompröva tidigare lagstiftning kring FRA, IPRED och ACTA. Vad vi kräver är handling och inte fler pamfletter om vikten av att värna den personliga integriteten.
_

För att komma vidare i debatten måste vi nu höja blicken till den Europeiska och internationella nivån.

Givetvis ska vi fortsätta driva opinion och återigen föra fram kraven på inrättandet av en författningsdomstol för att balansera den politiska makten.

I ljuset av de lagar som redan införts är det tydligt att det behövs en svensk författningsdomstol som begränsar den politiska möjligheten att införa lagar som inkräktar på våra grundläggande fri och rättigheter.
_

Datalagringsdirektivet och förhandlingarna kring Stockholmsprogrammet visar dock med all önskvärd tydlighet att vi också behöver en starkare europeisk motkraft.

En motkraft som kan stå emot kraven på ökad övervakning.

En motkraft där vi bygger allianser på såväl tjänstemannanivå som politisk nivå inom EU.
_

Peter Hustinx, den Europeiska datatillsynsmannen, har med stöd av rappoter från bl.a. USA och England uttryckt viss tveksamhet till att massövervakning verkligen fungerar.

Hustinx rekommenderar därför att det redan existerande regelverket utvärderas innan man går vidare.

Finns det då överhuvudtaget några tydliga data som visar att massövervakning fungerar för att motverka terrorism?

Om det inte finns detta så kanske resurserna bör satsas på något som ger bättre resultat!

Min förhoppning är att en gemensam kritik från såväl tjänstemän som politiker kan skapa den kritiska massa som krävs för att vända utvecklingen inom EU.
_

Som medborgare i en modern liberal demokrati så måste vi självkritisk ifrågasätta såväl fattade beslut som nya förslag vilka inte är förenliga med vår ideologiska övertygelse.

Vi måste återta den samhällskritiska glöden i frågor där systemet tillåts gå före den enskilda individen rätt.

Denna samhällskritik som finns inom oss alla och är i många fall är själva grunden för vårt politiska engagemang.

Om vi gemensamt förenas i en tydlig kritik mot ökad statlig kontroll så kan vi vända den destruktiva övervakningstrend som just nu sprids över världen.

Om vi bara passivt ser på är risken att vi steg för steg kommer allt närmare Karin Boyes dystopiska Världsstat.

Och en sak är säker.

Jag vill inte bo i 40-talets Sovjet, vill du?


________________

Läs även anföranden från Jakop Dalunde och Peter Karlberg

Författningsdomstol stärker demokratin

Ett märklig och illa skriven debattartikel presentera idag på SvD med LO och TCO som avsändare. Givetvis är detta en reaktion på att de känner sin maktbas svikta och därför försöker underminera möjligheterna till rättslig prövning av olika missförhållanden och olagligheter som de tidigare kommit undan med i skydd av Socialdemokratins starka position. När nu både förtroendet för facket och Socialdemokration börjat vittra och Centerpartiets tydliga retorik för behovet av en reformerad arbetsrätt och slopade turordningsregler börjat få gensvar i debatten förstår jag att man vill finna en ny gemensam fiende.

Jag förstår att man från S, LO och TCO inte vill ha en rättslig prövning av politiska beslut eftersom man i decennier låtit juridiken stå tillbaka för politiken. Detta är dock inte nödvändigtvis en bra tingens ordning. Att regeringen är bättre på att ta tillvara enskilda medborgares intressen än vad en författningsdomstol skulle vara är en bräcklig och tämligen ihålig argumentation. Sanningen är att vi i Sverige har ett jämförelsevis svagt konstitutionellt skydd för våra grundläggande rättigheter och friheter och då vi alltjämt saknar en författningsdomstol (vilket vi kan "tacka" Socialdemokratin för eftersom de motsatte sig införandet av en författningsdomstol i den nyligen avslutade grundlagsutredningen) så ska vi vara glada att det trots allt finns möjligheter att få sin sak prövad på Europeisk nivå.

PS/Tänk om det funnits en stark författningsdomstol som kunnat stoppa den våg av integritetskränkande lagstiftning som nu sköljer över oss, hade inte det varit ganska bra! I varje fall för oss som inte är anhängare av Bodströmsamhället. /DS

Uppdatering: Läs även Dick Erixon och Jakob Heidbrink för en ytterligare bakgrund till diskussionen

Författningsdomstol är nästa steg

Dagens DN-ledare får mig att dra till minnes en diskussion kring pragmatism och skyddet för våra grundläggande mänskliga rättigheter där jag utgick från de resonemang som rättsfilosofen Ronald Dworkin framfört. Ronald Dworkin är i sin argumentation kritisk till de filosofiska och politiska strömningar som förespråkar en mer pragmatisk syn när det gäller respekten för den enskilde individens grundläggande rättigheter. Denna pragmatism kan exempelvis komma till uttryck i teorier vilka prioriterar nyttoaspekter framför individuella rättigheter, denna typ av argumentation förekommer inte endast inom akademiska kretsar utan är även ett inslag i den bredare samhällsdebatten. Bland såväl statsvetare som jurister, författare, politiker och filosofer m.fl. är det exempelvis inte alls ovanligt att man ibland förespråkar nyttomaximering, och detta då även som ett svar på juridiska och moraliska frågeställningar. Det förekommer även att domstolar använder sig av nyttoargument i sina motiveringar. Problemet är dock att en allt för stor fokusering på just nyttoaspekterna kan komma att innebära en relativisering av grundläggande mänskliga rättigheter. Man kan med stöd av ett allt för pragmatiskt förhållningssätt komma att välja bort respekten för vissa grundläggande rättigheter i syfte att nå ett av andra skäl mer önskvärt resultat. Här har vi därför all anledning att fortsätta att bevaka FRA-frågan och utformandet den specialdomstol som skall utgöra en garant för skyddet av vår personliga integritet. Regeringen har gått FRA-kritikerna till mötes och det gäller nu att ta fasta på de utfästelser som gjorts och se till att dessa utfästelser utmynnar i en tydlig lagstiftning. Här skulle jag därför återigen vilja förorda införandet av en från regeringen oberoende författningsdomstol. Eventuellt skulle då även den specialdomstol för granskning av FRA:s verksamhet som nu föreslås på sikt kunna bli en del av en mer oberoende författningssdomstol under riksdagen. Detta vore att ta ett verkligt krafttag i riktning mot att skapa ett starkare skydd för den personliga integriteten och vår grundläggande mänskliga rättigheter!