I inlägget Övervakning är inte borgerlig politik lyfter jag bl.a. frågan varför ingen synade FRA:s argument när de kom med sin önskelista över ökade befogenheter och anslag? Att man på det egna departementet valde att backa upp dessa önskemål är ju naturligt men varför fanns det inte redan tidigt en tydlig granskning av argumenten? Per skriver i en kommentar till mitt tidigare inlägg bl.a. följande
"Jag kan berätta att lobbykampanjen från FRA:s sida började redan i mitten av 1990-talet, och att den då främst motiverades av "behovet av ekonomiska underrättelser". Motiven skiftar, lösningen består. Den grupp av tjänstemän på Fö som fungerade som FRA:s torpeder när lagförslaget manglades fram 2002-2005 hade stora problem att presentera en övertygande hotbild. Varken Säpo eller den militära underrättelsetjänsten MUST såg något behov av kabelspaning."
Märkligt att såväl tjänstemän som politiker inte redan på ett tidigt skede avfärdade FRA:s önskemål - gjordes ingen konsekvensanalys? Ansåg man det befogat att tillåta ett omfattande intrång i enskilda människors privatliv i syfte att... ja just det i syfte att vadå? Var finns hotbilden och var finns stödet för att massövervakning är rätt metod att möta eventuella hot?
Mark Klamberg illusterar också på ett tydligt sätt att man från FRA:s sida nog har slirat lite på sanningen för att å sin vilja igenom...
