Ett stort tack till Kaliber som i likhet med Maciej Zaremba tagit sig för att reda ut vilka åsikter som SD:s företrädare egentligen står för. På Kalibers hemsida finns både länkar till reportagetoch dessutom en bra historisk redogörelse för Sverigedemokraternas relativt korta historia från den tydligt rasistiska rörelsen Bevara Sverige Svenskt (BSS) till dages mer putsade fasad under Jimmi Åkessons ledning, frågan är dock om det egentligen har skett någon förändring av den grundläggande ideologin...
Maciej Zaremba har i en mycket bra artikelserie i DN tydligt visat på bristerna i svensk integrationspolitik och då även låtit Jimmi Åkesson ge sin syn på vem som är svensk. En ganska avslöjande intervju som visar på att rasismen, trots alla påståenden om motsatsen, ändå finns där under ytan....
Hur skall man bli för att ”av andra uppfattas som svensk”? Är jag svensk för dig? frågar jag Åkesson. ”Det skulle du kunna vara.” Skulle kunna? ”Jag vet inte, det är första gången jag träffar dig... någon djupare analys är svår att göra på så kort tid.” Då hjälper jag till: Jag har levt i Sverige tio år längre än du och kan nog landets kultur litet bättre, eftersom jag har det till yrke. Svensk?
”Jag kan inte avgöra det”, säger Åkesson, ”eftersom det inte är alldeles självskrivet vilken kultur du identifierar dig med. För jag antar att du kommer från ett annat land.” Sedan förklarar han att en svensk får inte ha hoprörda tillhörigheter. Man skall känna sig helt övervägande svensk och inget annat vid sidan om.
På den grunden blir jag slutligen befunnen tvivelaktig, i sällskap med Cornelis Vreeswijk, Nyamko Sabuni och Zlatan Ibrahimovic, kring vilken Jimmie Åkesson har många frågetecken. Zlatan föddes inte i Sverige. Han spelar individualistiskt, vilket är osvenskt. Han har sagt sig vilja spela för Bosnien! Jackie Arklöv då? ”Utan tvekan svensk. Har ju fått svensk uppfostran och känner inte någon annan kultur än den svenska.”
På det viset. För Åkesson är ”svenskheten” en varm värdegemenskap som gör att man förstår och trivs med varandra. Och han känner den tydligen med Jackie Arklöv, men inte med Vreeswijk, Sabuni eller med mig. Förstår han vad han säger? Jag gör ett sista försök. Han har sagt att Laila Freivalds uppfattar han som svensk, fast hon faktiskt är invandrare från Lettland. Så varför är han inte beredd att erkänna Nyamko Sabuni, som också kom hit som barn, som lika god medborgare?
”Jag känner inte att jag vill göra det, helt enkelt.”
Han säger det två gånger, så det är ingen lapsus. Men hur skall jag veta om det är rasisterna som han blinkar till – eller folkhemsnostalgikerna? Är felet med Sabuni att hon är svart – eller kanske att hon är folkpartist – och så påfallande urban?
”Folkhemmet” har nämligen för Sverigedemokraterna en lika positiv laddning som det har på ledarsidan i Dala-Demokraten. Och tittar man efter är det ingen stor skillnad mellan deras program och SAP:s på trettiotalet, bortsett från den detaljen att ett världskrig passerat, 80 år förflutit och världen förändrats i grunden. Så numera måste man övertyga folk om sådant som man den gången inte skrev i partiprogram, eftersom det togs för givet: att svenskar är ett folk med samma tro, seder och utseende och just därför är de solidariska med varandra. Och självfallet håller sig borta från Europa, som befolkas av oförnuftiga och främmande element.
DN 2009-03-10
________________
Länkar till tidgare inlägg om mina och Centerpartiets tankar kring Invandring och tillväxt finns via etiketten nedan. I ett tidigare inlägg på Kungsholmscenterns blogg som jag gjorde i november 2007 var det många SD-anhängare som ville komma till tals, men de har blivit färre sedan dess, kanske genom att partiledningen insett att det är bäst om man försöker få medlemmarna att hålla tyst...
Bloggat: Helen, Johan, Krister samt äldre inlägg av Anders Flanking (Centerpartiets partisekreterare)
Blogguppdatering: Johan Linander (C) , Jonas Morian (S) , Sofia Carlsson (FI) , Johan Hellström (MP) och Politikerbloggen samt Nicklas Larenholtz och ledarplats i dagens Aftonbladet
