Detta blir min fjärde kommentar på detta ämne inom loppet av några dagar men efter att ha läst några vänsterkommentarer till den pågående LAS debatten (Lars Calmfors Magnus Henrekson Gitte Leger) så vill jag granska argumentet att LAS behövs för att skydda de anställdas yttrandefrihet. Om tanken är att LAS skall skydda anställda så att de kan protestera mot missförhållanden på arbetsplatsen så finns andra och bättre lösningar för att nå detta mål.
Vi har redan idag ett meddelarskydd och DN hade för en tid sedan en artikel som berörde detta, och även illustrerade att ett skydd behövs för att komma tillrätta med oegentligheter inom såväl offentlig som privat verksamhet. Frågan om meddelarskyddets räckvidd och tillämpning är till viss del ganska komplicerad men i korthet så gäller det grundlagsfästa meddelarskyddet endast för offentliganställda. Inom den privata sektorn är det istället Arbetsdomstolen som genom sin praxis kan sätta ramarna för de anställdas möjlighet att uttala sig om eller lämna information rörande oegentligheter och missförhållanden på arbetsplatser. Ett problem är dock att skyddet i praktiken är ganaka svagt i båda fallen och skulle behöva stärkas för att genom någon form av tydligare reglering för när det är ok eller t.o.m. påbjudet att agera för att komma tillrätta med missförhållanden på arbetsplatsen oavsett om det gäller diskriminering, trakasserier, korruption, miljöfarliga utsläpp eller olika former av säkerhetsbrister e.t.c. Att en anställd agerar för att väcka uppmärksamhet åt denna typ av missförhållanden kallas internationellt för "Whistleblowing". För att skydda Whistleblowers och underlätta att oegentligheter uppmärksammas har man i exempelvis Storbritannien en särskild lag Public Interests Disclosure Act som gäller för alla anställda och inte är begränsad till att endast omfatta offentliganställda. Jag har skrivit några uppsatser med anknytning till denna fråga och anser själv att det vore bra om vi Sverige kunde få en lagstiftning liknande den brittiska för att skydda Whistleblowers oberoende av om de arbetar inom privat eller offentlig sektor. På detta sätt kan man fokusera på själva huvudfrågan utan att behöva gå omvägen via olika arbetsrättsliga turordningsregler, för vad händer om den som är sist in även är den som vill höja sin röst över oegentligheter eller om det är facket som kritiseras och man därför förhandlar bort LAS av rent egenintresse? Om det är yttrandefriheten som skall skyddas så finn det nog långt bättre alternativ än LAS.
