I ett politiskt landskap där partiernas retorik allt för
sällan sammanfaller med den praktiska politiken känns det upplyftande att det
finns ett politiskt parti som vågar ta strid för att förverkliga sina visioner.
Att man i den politiska retoriken talar om solidaritet, demokrati och mänskliga
rättigheter samtidigt som man ingår hemliga försvarssamarbeten med hårdföra
diktaturer är inget annat än hyckleri.
Justitieminister Beatrice Ask har med
brett politisk stöd argumenterat för att ökad avlyssning och kontroll är
nödvändiga åtgärder för att stärka vår frihet. Den tidigare migrationsministern
Barbro Holmbergs retorik var än mer hissnande då hon konstaterade att det
skulle vara en ”humanitär katastrof” att låta fler asylsökande stanna i
Sverige.
I denna flod av Orwellskt nyspråk som präglar många politiska utspel är
det befriande att det finns försök att på allvar försöka omforma de politiska
visionerna till praktisk politik och inte nöja sig med retoriska vändningar. De
tankar om fri invandring som Centerpartiet nu framför är inte nya i den
politisk debatten. Såväl Moderaterna som Folkpartiet och Miljöpartiet har
liknande skrivningar om öppnare gränser i sina partiprogram. Det som sticker ut
är att Centerpartiet nu tydligt tar strid för att förverkliga denna vision.
Detta är ett vågspel där partiet självt är sin egen största fiende och avgör om
det blir framgång eller fiasko. Den förnyelse av partiet som bidrog till ett
starkt valresultat 2006 avstannade tyvärr och lämnade såväl nya som
traditionella väljare i osäkerhet kring partiets ideologiska riktning. Om
partiet nu skall lyckas med att återta politisk mark inför valet 2014 gäller
det att inte darra på manschetten och förfalla till urvattnade kompromisser och
politisk retorik.
Skapandet av dagens reglerade invandring är ett relativt sent
påfund och inte alls någon naturlig ordning. Tvärtom var invandringen fri så
sent som i början av 1900-talet. Argumenten för en reglerad invandring byggde i
huvudsak på rent rasistiska idéer – eller som det står i en riksdagsskrivelse från 1907 ”Såsom ofvan nämnts, tillhöra de som
invandra i månget fall ej de bästa folkkategorierna. Erfarenheten hos oss har
ock bekräftat detta.”.
Det anmärkningsvärda är inte att Centerpartiet ifrågasätter dessa tankar utan
att de har så brett stöd bland övriga partier. Det finns därför allt att vinna
för ett pari som vågar måla upp tydliga visioner och även tar krafttag för att
omforma dessa till praktisk politik. Om Centerpartiet går i land med detta är
för tidigt att säga men jag hoppas och tror att de orkar driva visionsarbetet
ända fram till konkreta politiska ställningstaganden.
Det kommer dock att
finnas ett starkt tryck både utom och inom partiet för att börja kompromissa i
centrala ställningstaganden. Ett inledande kraftprov kommer redan i och med det
stundande kyrkovalet då Centerpartiet – givet skrivningarna i idéprogrammet –
inte bör ställa upp som politiskt parti. Eftersom detta är en fråga som partiet
helt förfogar över finns här ingen annan man kan lägga skulden på för att man
inte lyckas förverkliga sin vision om religiös neutralitet.
AB1, AB2, Exp1, Exp2, Exp3, Exp4, SVT1, SVT2, SVT3, SR1, SR2, SvD1, SvD2, SvD3, DN1, DN2, DN3, DN4, GP1, GP2
(länkar via Mikael Andersson)
